Jag har många gånger tänkt sluta att blogga den senaste tiden eftersom det känns väldigt meningslöst och uttjatat. Och hur mycket onödig tid tar det inte att skriva inlägg efter inlägg med samma saker dag ut och dag in och att ständigt vara framme med kameran för att få med någon bild från ens vardag. Bra bloggar har en röd tråd och skrivs av en person med ett intresse eller som är duktig på att uttrycka sig i skrift. Jag är varken något av det och lever ett helt vanligt liv med en ganska trist vardag och har egentligen inte mycket att skriva om. Jag går till jobbet på morgonen, försöker att komma någon vart med mina studier, går ut några gånger i veckan, köper kläder för mer än vad jag har råd med och någonstans mitt i allt så försöker jag hitta mig själv, vem jag är och hur jag ska bli lycklig och tillfredställd med livet. 

I veckan bad jag och Amelie att Ricke skulle ta en outfitbild på oss vilket han såklart gjorde men han frågade också varför, och sa att blogga är såå 2008. Han har rätt och bestämde mig att ta bort bloggen nästa morgon. Efter riktigt lyckad kväll så gick jag in på bloggen och såg hur många besökare jag hade haft de senaste dagarna. Dessutom ville jag inget hellre än att få lägga upp bilder och skriva om hur roligt jag haft det kvällen innan. Inte för de som läser utan för mig själv och för att jag tycker att det är roligt. Oavsett om man lever ett trist liv, ett dramatisk liv, är lycklig, olycklig, frisk eller sjuk så är det det små sakerna i vår vardag som förgyller tillvaron; En komplimang, ett skratt, en ny vänskap, en bra bok, ett par nya skor, en ros, ett yogapass eller ett glas vin. Allt detta och mycket mer är värt att skriva ner om man tycker att det är roligt. Jag tycker om att skriva, jag tycker om att ta upp min i-phone och ta kort på min lunch, mig själv och mina vänner så därför tänker jag fortsätta att blogga. Inte för de som läser min blogg utanför min egen skull.